Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

“Farsan, kan vi inte gå till Curva Nordahl nästa match?”

IFK-supporten Markus Brunfelt om IFK Norrköping, Curva Nordahl, ansvar och stämningen på Östgötaporten.

Det är dagen innan den allsvenska premiären borta mot Malmö FF. Vi möter upp Markus Brunfelt på Kunskapsskolan i Norrköping där han sedan tre år tillbaka arbetar som rektor. Det är fredag morgon och sista dagen på påsklovet och Markus är en av dem som jobbar när eleverna är lediga. Mest för att hinna ikapp utan att bli störd.

Vi slår oss ner vid ett bord som står inne på hans kontor. En Thåström-tavla pryder väggen bakom honom tillsammans med böcker, papper och pennor.
Han gick på sin första IFK-match som nio-åring i slutet av 70-talet tillsammans med sin storebror – nu är det han som tar med sina barn till Östgötaporten.
Då var det spelare som Pär-Olof Ohlsson, Kent ”Drutten” Lundqvist och Janne Svensson – i dag heter de Christoffer Nyman, Emir Kujovic och Nicklas Bärkroth.
En tidsresa mellan det gamla och det nya, om gnäll-läktaren och Curva Nordahl och att fotbollen och publiken äntligen hittat varandra. 

Markus Brunfelt har följt IFK Norrköping de senaste 35 åren och har också varit med om den positiva publikmässiga utvecklingen. En bidragande orsak är ståplatsläktaren på den norra sidan.
När IFK Norrköping avslutade guldsäsongen 2015 strömmade publiken till arenan, det sattes ett nytt rekord i publiksnitt och i den sista hemmamatchen mot Halmstads BK var det fullsatt. Premiärsäsongen för Curva Nordahl blev en succé.
Att han själv hamnade där kan han tacka sina söner för.
Jag var med mina två grabbar på en match när vi satt på den östra läktaren. De tyckte att det såg ut att vara en skön stämning där. Sedan blev det så att vi stod där de sista matcherna.
Markus tar en klunk av kaffet.
Det är en skillnad mellan ståplats och sittplats.
–Det är klart att det är en annan stämning, så är det. Man dras ju med på ett annat sätt och hoppar och sådär, jag tycker det är trevligt stämning.
Förväntningarna på publiken blir också annorlunda.
–Man kan inte stå eller sitta där med armarna i kors, så är det ju, man sjunger med, det är därför man går dit och ställer sig. Jag tycker att det varit rätt schysst. Jag var lite tvekande innan när man tänker på hur vissa andra klackar kan vara. När man har med sig egna barn kan man tänka ”vad är det de sjunger?” och så vidare. Men jag tycker det har varit ganska mjukt, en stöttande och positiv stämning. 

Innan Janne Andersson och Andreas Johansson lyfte pokalen på Swedbank Stadion i höstas hade det gått 26 år sedan IFK Norrköping senast vann ett SM-guld.
Markus minns 80-talet och skrattar till när han kommer att tänka på en gammal anfallare från Söderköping.
–Janne Svensson var en av de stora spelarna då. Man gick ju dit för att se honom dribbla och bli fälld i straffområdet och få straff. Det fick han nästan var och varannan match en period.
Då var det nästan bara derbyn och UEFA Cup-matcher som drog publik.
Tyvärr förblev stämningen relativt tyst.
–Även om det var mycket folk så kunde man höra en överförfriskad man ropa någonting nedlåtande från andra sidan. Jag har också suttit på gnäll-läktaren bland gubbarna. Man tittade sig omkring, ”är det någon som klappar?”. Om någon ställde sig upp så var det plötsligt någon som sa ”sätt dig ner”.
Under åren i Superettan kom supportrarna tillbaka för att stötta sitt IFK. Han menar på att det länge varit en låg publiksiffra när laget spelat bra – och vice versa.
Nu har fotbollen och publiken hittat tillbaka till varandra igen. Att Curva Nordahl är en del av det är Markus övertygad om.
–Det är skönt att klacken har vuxit när det börjar gå bra, det blir liksom inte bara att stötta utan också att få fira. Det har varit jävligt roligt. Sedan tycker jag att det varit en bra och kul dialog mellan spelarna och publiken. Publiken stöttar laget och laget bjuder tillbaka med en bra fotboll.

Vad betyder en bra stämning på Östgötaporten?

–Det betyder jäkligt mycket för att gå och titta på fotboll. Hur bra fotbollen än är, om publiken bara är iakttagare så blir det ganska sterilt ändå. En bra supporterkultur och en bra publik förstärker ju spelet också. Fotboll är ett känslospel. Det är mycket temperament, det är mycket känslor och mycket besvikelse. Det förstärks med publiken så på så sätt blir det ett samspel.

De flesta har en åsikt om den norra kortsidan, vare sig de ser matchen därifrån eller inte. Markus är en av dem som valt att göra det.
Jag frågar vad hans bästa minne från Curva Nordahl är och det tar en stund innan han hittar ett svar.
Han växlar mellan de sista matcherna i höstas, när publiken på riktigt förstod att det faktiskt kunde gå hela vägen, till matcherna mot Helsingborg och Djurgården.
Till slut kommer han fram till att det nog var allting – helheten.
–Det blev en hel del mål mot Curvan, det är speciellt i slutet av matcherna när det är mycket avgörande.
Och så återkommer han till hur det var då och hur det är nu. Att spelarna nu tar sig tiden att fira med publiken efter matcherna och tacka för stödet.
– När man bokar in att man ska gå på match en kväll när barnen följer med så får man alltid lägga till en timme extra. De vill ju stå kvar.
Han är alltid nära till skratt och det känns som att hans positiva attityd är någonting som hela fotbolls-Norrköping delar efter guldåret 2015.

Vi kommer in på året 2016.
IFK Norrköping kliver in som regerande mästare, men det är få som tror att klubben ska återupprepa succén från fjolårssäsongen.
Markus håller inte med.
Hans optimism säger att Norrköping har möjlighet att hänga på toppen i år igen om truppen är skadefri och att spelarna stannar även efter sommaren.
Och även om det inte går som han hoppas är han säker på att Curva Nordahl inte påverkas negativt. En stabil grund och en hög lägstanivå gör att det inte skulle vara någon katastrof, som han själv uttrycker det, att hamna i mitten av den allsvenska tabellen.
Det var Markus söner som fick honom att ta med dem till ståplatsläktaren – men det är han som vuxen som har ett ansvar att bygga och plantera en bra supporterkultur.
–Jag är en känslomänniska, men samtidigt när man är med ungar på match så bör man tänka på vad man säger. Jag har spelat fotboll själv i många år, jag har varit tränare och man försöker på något sätt ha det intutat i sig själv att man ska vara ett föredöme. Där kan vi vuxna bidra väldigt mycket.

Curva Nordahl är en plats där alla är välkomna.
–Det är inte bara en klack. Det är familjefolk, unga och äldre människor, tjejer och killar. Det blir nästan som en familje-läktare fast den här är mer levande på något sätt.
Återkopplingen till en god supporterkultur är någonting som är genomgående i vårt samtal.
–Det blev så tydligt när mina egna grabbar sneglade dit. ”Farsan, kan vi inte gå till Curva Nordahl nästa match? Det vore kul att stå där”.

Det låter som att det är det bästa betyget man kan få?

–Ja, precis, att det lockar att gå dit. Visst, det har varit bra biljettpriser på Curvan, så det är också säkert en bidragande orsak. Det gör att man kan ta med sig flera barn och kompisar till dem.
Och på tal om att alla är välkomna.
–Sedan kan det vara lite jobbigt för en annan då som börjar komma upp i åren lite och stå och heja så jäkla mycket under match. Ibland vill man ta det lite lugnt, då kan man stå och softa lite.
Markus skrattar igen.
–Men man dras med, visst är det så, det är kul.

Foto: Bildbyrån.

 

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Fler inlägg av fyratretre

Kommentera