Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

“Häftigt att Nordahl blivit ihågkommen”

supporterintervju2-fotobok2

IFK-supportrarna Åke och Anette om känslor, Gunnar Nordahl, fotbollsminnen och gemenskap.

1955 såg han Gre-No-Li och AC Milan möta IFK Norrköping i en träningsmatch – 60 år senare bevittande Åke Andersson hur hans stora idol fick en ny ståplatsläktare döpt efter sig.

När vi kliver in i huset beläget mellan Norrköping och Skärblacka möts vi direkt av en IFK-charm. Klädhängaren på väggen är noga målad i färgerna vit och blå och kompletteras med en skylt som bär meningen "Norrköping håller på Peking". Det är, med andra ord, ett IFK-hem redan vid den första anblicken.
Redan från början märks det att det för Åke och Anette Andersson handlar om mer än bara fotboll. Det finns ett vänskapligt gnabb mellan dem och det känns som att de kompletterar varandra trots de små olikheterna.
En lugn och sansad.
En lite mer ivrig.
I alla fall när de befinner sig på Curva Nordahl.
– Vi borde egentligen inte stå bredvid varandra, säger Anette.
De är känslomänniskor.
– På matcherna går det bra men det är värre när vi tittar på TV, svarar Åke med ett skratt.
De båda har sett matcherna tillsammans sedan Harry Bild och Örjan Martinssons dagar på 60-talet.

Anette har följt IFK Norrköping sedan 1952 och matchen mot Örebro – den första efter OS i Helsingfors.
Datum är någonting som båda kommer ihåg.
Som den 30 oktober 2015 i Malmö.
Tillsammans med två av barnbarnen fanns de med på bortasektionen när IFK Norrköping tog sitt 13:e SM-guld i ordningen.
– Det var ju "once in a lifetime". Vi sa "händer det inte nu så händer det aldrig igen", säger Anette.
Och det blir en hel del tillbakablickar när vi pratar om minnesvärda matcher. Åke minns speciellt en som spelades på vad som då hette Idrottsparken.
Han visar ett gulnat utklipp i en av hans fotoböcker tillsammans med en sparad tidning.
– Jag såg en vänskapsmatch mot Milan och då var det nästan 25 000 på läktaren. Det var 1955 när Gre-No-Li spelade och då satt jag på innerplan. Precis när de kom ut från omklädningsrummet tog tidningen en bild på dem och jag och en kompis stod precis bredvid och kom med på förstasidan i NT. Det blev jackpott eftersom det är mina två favoritlag.
Anfallaren från Hörnefors har sedan dess varit idolen.
– Jag tycker det är häftigt att Nordahl blivit ihågkommen, säger han.

Både Åke och Anette är en del av det minnet som finns på Östgötaportens norra kortsida och ibland kan det vara svårt att hålla sig lugn.
Hittar man ett räcke snabbt så går det bra att stå hela matchen. Vi sjunger och ibland skriker vi lite på domaren men vi hoppar inte så mycket. En gång var det en man bredvid som sa till mig att lugna ner mig innan jag fick en hjärtattack. Nervpressen blir stor och jag blir så nervös under matchen. Det är konstigt. Men det är bättre att vara på plats än att titta på tv, säger Anette och skrattar.
Trots att många av supportrarna som står på Curva Nordahl är yngre än de själva tycker de inte att de sticker ut. Det är en blandad kompott på ståplatsläktaren.
– Det är en del som är lite yngre än oss som vi känner igen. Vi brukar stå i mitten men ganska så högt upp. Den här säsongen har vi köpt årskort, säger Åke.
En av ramsorna som brukar höras är "Grabbarna på plan – hälften är från stan" och när vi kommer in på spelare från de egna leden nämner de Christopher Telo. Han har inte bara Kimstad GoIF som moderklubb utan är också uppväxt i närheten av där Åke och Anette bor.
Men än har ramsorna inte riktigt fastnat.
Det är lite svårt att lära sig alla men det kommer mer och mer. Jag tycker om Kamratsången i slutet av matcherna. Det blir en stor gemenskap och ibland gungar ju hela läktaren när alla hoppar.

Det har hänt en del sedan 50-talet. Då var det bänkar på innerplanen och över 30 000 fick plats på läktaren. Men det var inte något supporterskap eller någon klack på samma sätt som i dag – mer "heja, heja" snarare än "forza Peking".
Åke menar att just supportandet blivit starkare sedan dess.
– Det häftigaste är att det har blivit så mycket med halsdukar och tröjor. Det har ökat framförallt de senaste åren och det fanns inte på den tiden.
Han säger också att Curva Nordahl betytt en hel del för stämningen på Östgötaporten.
– Curvan drar ju igång stämningen och redan på försäsongen så har det varit väldigt bra fart på dem. Det är en jättebra stämning. Vi har ju haft barnbarnen med oss och de har tyckt att det är jätteroligt att stå där.
Vi backar till fjolårssäsongen och vilken match som de minns bäst.
Hemmamatchen mot Helsingborg och guldmatchen mot Malmö kommer på tals. Men det är en annan match de stannar vid.
Hammarby hemma.
Mest för att de har Hammarbysupportrar i släkten som de gärna retas med.
– Det var en väldigt bra match, summerar Åke nöjt.

Kaffekopparna fylls på, de framdukade kexen med tillhörande ost börjar sakteligen ta slut. Jag undrar hur det kom sig att de valde bort sittplats till förmån av Curva Nordahl.
– Det var att vi ville testa att stå en gång och det var så skönt. Våra kompisar säger att vi inte är kloka och att vi inte kan stå där. Men vi tyckte det är så roligt, avslutar hon.

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Fler inlägg av fyratretre

Kommentera